Annons:
Etiketterdjurhållningartikel
Läst 7202 ggr
tlover
2013-11-13 21:11

Äldre djurraser varför det passar nu också

En av de större miljöbovarna här i världen är den överdrivna köttkonsumtionen, men det är ju skillnad mellan art och art, till och med mellan raserna. För en get som lever på betesmarker som man ändå inte kan odla mat på är betydligt miljövänligare än en ko som betar på ypperliga odlingsmarker och sen äter soja också för att kunna mjölka extra mycket. Här är hur jag tänker om detta och varför vi har djur på gården.

Kollar man förr i tiden så ser man en stor skillnad på hur djuren hölls jämfört med nu. Vissa saker är betydligt bättre nu med regler som ser till att djur inte hålls i för små burar osv men vissa saker har, i alla fall miljömässigt blivit betydligt sämre på senare tid.

Bete där mat inte odlas

Förr så hade man djuren på ett helt annat sätt på sommaren. Härikring och andra skogrika delar i Sverige tex så gick djuren på bete i skogen på sommaren. På vissa ställen försvann det ganska sent till och med, min morfar (84 år) var kovallarpojke under sommaren då han var liten, i skogen fick djuren beta sig feta. Detta gällde även hästarna även om dom ofta ansetts vara mer arbetskamrat än fä, i alla fall sen skogsindustrin blev stor härikring (lästips, "timmerhästens bok").

 Morfar har bland annat berättat att hästen togs hem från skogen endast en gång under sommaren och det var då man skulle slå hö, när man tog in höet "tre kyrksöndagar" senare var hästen däremot redan ute på bete så i morfars familj så bar man hem höet på ryggen.

Även i södra Sverige har djuren inte hållits på de bästa odlingsmarkerna även om skogsbete och fäbodar inte varit lika vanligt där (däremot fanns det säkert men på det är jag inte säker på). Men betet förpassades istället till steniga eller marker som på annat sätt var dåligt för odling.

Myrhö och annan vall

Vår "åker" är inte den bästa för odling, därför föredrar vi att slå hö där. Bild: min man

Även vinterfodret, som främst bestod av hö, slogs på sämre marker. Där man slått hö har sällan varit marker som varit optimala för matodling även så kallat myrhö var vanligt härikring förr. Då slog man helt enkelt gräs som fanns på myrarna så att de bättre markerna kunde sparas till annat. Däremot var det, vad jag förstår nått man helst inte gjorde i första hand och alla myrar passade inte till det heller.

Tecken på gamla slåttervallar och ställen man slått myrhö finns lite varstans i skogarna då man hade småladur som man förvarade höet i tills man kunde ta hem det på kälke, dessa står kvar på vissa ställen än idag.

###

Sly som buntats och ställts för att torkas

Hamlat sly och annat foder

Det fanns ju annat foder än hö också, däremot var det sällan havre till det vanliga fäet och definitivt inte soja.

 Havre gavs till timmerhästar på senare tid (härikring, havren köptes in) men före de stora timmerkörningarnas tid var det positivt om hästen var "nättfödd", för då behövde hästen inte dra monsterlass. Stora hästar var inte heller så vanliga här då heller, ardenner är ganska "mordernt" inom hästkörning här.

Men det fanns annat foder man kunde samla och ge djuren. Ett av de som antagligen överlevt längst är hamlat sly.

 Det sker fortfarande idag på vissa gårdar men det mesta har försvunnit i glömska.

Vanligtvis så hade man speciella träd som man hamlade grenar av på 2-3 meters höjd men det mesta har nog funnits.

 Jag själv har tagit hand om sly jag fick då några skulle gallra sin mark, som jag helt enkelt torkade och det var extremt uppskattat av kaninerna på vintern.

Men får inte djuren näringsbrist utan kraftfoder?

En Fjording drar kanske inte lika mycket som en ardenner, men det behövs inte på vår gård så då klarar vi oss på en hästras som drar mindre foder istället. Bild: min man

Nu är det ju lite skillnad mellan Djuren förr och djuren  nu. Stor produktion på mycket kött, ägg och mjölk har varit viktigare än att djuren ska överleva på hö och annat från gården, att dom ska klara av vintrarna bra även om det blir matbrist eller liknande. En broilerkyckling skulle inte klara sig, eller i alla fall inte växa så snabbt som den rasen är tänkt på att bara äta matrester och gå och picka på gården fritt, för att hönsen ska kunna lägga ägg varje dag i ca 1½ år så måste det till kraftfoder.

Men det finns fortfarande kvar gamla rester av de äldre raserna kvar, vanligtvis så kallade lantraser eller allmogeraser. Alla dom har kvar egenskaper man hyllade förr härdighet, nättföddhet, klara sig bra från rovdjur osv även om man inte får lika mycket mjölk från en fjällnära ko som en fjällko eller lika många och stora ägg från en Hedemora som från en industrihöna.

Hedemorahönan kan däremot flyga och därför skydda sig bättre från rovdjur, dom tål många minusgrader utan att det påverkar dom, på sommaren är dom i princip självförsörjande (om dom går fritt) och har många andra egenskaper som spelar roll för folk som tex har höns för husbehov och inte behöver 10 000 ägg om dagen. Sen så kan ju en Hedemorahöna vara en livskamrat i 10 år till skillnad från insustrihönans 2 år.

Tyvärr är lant och allmogeraserna hotade eftersom dom inom industrin är totalt ointressanta. Men det finns eldsjälar och vanligt folk som brinner för att bevara dessa genom att vara genbank och som tur är så är lant och allmogeraser beroendeframkallande så har man en ras eller art så blir det snart flera.

Starten till vårt lantrasberoende, Gotlandskaniner. Höet till dom kan vi slå själva.

Vi själva började med Gotlandskaniner, sen blev det Hedemorahöns (papperna är inskickade men vi är inte godkända än) och vi har planer på att åtminstånde skaffa Lappgetter också, vi står redan på kö.

Varför passa det nu också med äldre raser?

Ju mer jorden misshandlas och ju fler vi blir ju mer får folk upp ögonen för tex närodlat eller hur mycket industridjurhållning påverkar jorden negativt. Äldre raser kan däremot ha en helt annan miljöpåverkan. 

Även om folk värnar om miljön vill kanske inte alla sluta med kött, man kanske värnar om hotade djurraser eller om hur naturen förändras då man tar bort djuren från de mer naturliga betesmarkerna och istället flyttas till de praktiska betesmarkerna just bredvid ladugården.

För dom passar lantraser, för man kan faktisk köpa kött från lantraser på lite olika ställen i landet om man kollar.

Sen så finns de dom som ledsnar på slit och släng levnadssättet och vill flytta till nått enklare, då passar också lantraser eftersom man behöver inte jobba 100% för att kunna köpa foder man kan jobba på gården istället.

Jag och min man har också kommit fram till att här (i södra Lappland) Kan man inte leva självförsörjande på vegetabilisk kost, vill man odla och föda upp sin mat själv så är animaliska inslag ett måste.

Vilken anledning det än är så finns det Möjligheter för folk som vill antingen värna om lant och allmogeraser eller som inte vill överge kött helt och hållet.

Här är en artikel om vilka lantraser det finns i listform och hur man tar kontakt med föreningarna för att bli genbank

Löpsedelbild: Min man, alla hans bilder har jag tillåtelse att använda.

Källa: egen erfarenhet och samlad kunskap genom åren, Morfar och "Timmerhästens bok" av Yngve Ryd

l'm back

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
tlover
2013-11-14 12:22
#4

Nu artikel 🙂

l'm back

Victorica
2013-11-14 15:33
#5

Intressant läsning :) jag har varit intresserad av gamla raser sedan jag var på Nordens ark med fritids, och det intresset har växt sakta men säkert under åren. Om några år funderar jag på att starta uppfödning av just gotlandskaniner, men vi får se lite hur det går :) Vad gäller hästar har jag en nordsvensk bruks, och det han får i foder är hö, vilket är väldigt smidigt. I och för sig är jag osäker på om det räknas till en lantras eller ej, men jag har för mig att det gör det.

Veronica

tlover
2013-11-14 17:00
#6

#5 när det gäller hästar så tror jag inte dom räknas som lant eller allmogeras men nordsvensk och fjording (norsk variant då men dom var ganska vanlig här vad jag förstått) är dom som är mest lik det som användes i gårdarna förr enligt vad jag förstått (enligt timmerhästens bok). Att använda superstora hästar som ardenner kom in ganska "sent" i skogskörning.

l'm back

Annons:
Victorica
2013-11-14 20:41
#7

#6 Jag tänkte nästan det. Och häromkring är nog fjordingen vanligare än nordisen. Just nordsvensken härstammar från riktigt gamla raser, som skogshästen tror jag den hette. Och fjordingen är nog riktigt gammal.

Veronica

Upp till toppen
Annons: