Annons:
Etiketterdjurhållningartikel
Läst 8629 ggr
tlover
2014-04-11 10:46

Rabbits in colonies - författarintervju

"Rabbits in colonies" är den tredje delen i bokserien "the urban rabbit prodject" som är skriven av Boyd Craven Jr. "Rabbits in colonies" har Förutom Boyd Craven också en till farfattare A.Z. Nilsson vilket är Zabbio här på ifokus.

Rabbits in colonies handlar om att ha kaniner i koloni, dvs i grupper i större utrymmen. Boken är skriven främst till folk som har kaniner för köttproduktion men det funkar för alla vilket syfte man än har kaniner i.

Foto: Zabbio

Boken är skriven på engelska till en amerikansk publik så därför innehåller den lite saker som kanske inte funkar i Sverige, men det är på mindre punkter så den är inte alls svår att förstå och anpassa.

Engelskan är inte heller så svår och det är många fina bilder så för dom flesta gör det nog inte så mycket att den är på engelska.

Allmänt tycker jag att det är en bra och inspirerande bok där både framgång och misslyckanden tas upp.

Eftersom vi har Zabbio här på iFokus så Har jag passat på och intervjuat henne om boken.

intervju av Zabbio

Du har ju tillsammans med Boyd Craven Jr skrivit en bok om att ha kaniner i kolonier, har du lust att berätta lite om den?

Ja… vad finns det att berätta? Den handlar om att hålla kaniner i grupp och är mest en dokumentation om vad jag erfarit och de slutsatser jag dragit. Jag tycker ju själv att yta och socialt beteende är viktigt för en kanin och nästan alla andra djur också för den delen. Studier har visat at de skapar starka sociala strukturer inom sin grupp och det är ingen tillfällighet att kaniner i det vilda bor i grupper. De söker social kontakt med artfränder.
I en koloni är det lättare att tillgodose de behoven och ge djuren ett värdigt liv med stimulans och motion. De får en större sammanhängande yta att springa på än om jag hade delat av kolonin till flera mindre burar, och det är lättare att skapa en intressant miljö med stockar, stenar och annat som kan bilda lekplats.
Boken handlar som sagt mest om min väg mot en fungerande grupp och som inspiration om man så vill. Jag har tagit med både de misstag jag gjort och beskrivit när det inte har fungerat - för ibland fungerar det helt enkelt inte som man vill. Vissa kaniner blir stressade eller fungerar inte i gruppen och det måste man ta hänsyn till.
Sen har ju även Boyd skrivit om sin kaninhållning och planer på en koloni. Och en kvinna som heter Megan har ett kapitel där hon visar sin koloni, en fungerande grupp i en stor våningsbur.

Nu händer det ju saker hela tiden, jag hade velat skriva in nya erfarenheter, till exempel om hur mycket lättare det verkar gå att ha flera honor i min ''lilla'' box där jag bara hade fyra som mest i boken. Mitt begrepp om vad som r stort och litet håller på att förändras efterhand som jag ser hur kaninerna reagerar. Jag ser mer till den totala ytan istället för till ''yta per djur". Självklart med svenska lagar och lite sunt förnuft i minnet. Just nu har jag tolv honor i kolonin, plus en kull ungar. 9 av de honorna är halvvuxna ungar och jag ska flytta en del av dem. De har börjat bråka lite på det senaste, jag vet inte riktigt om det beror på att de bor för trångt eller för att de håller på att bli könsmogna och behöver befästa hierarkin. Jag tror att det är det senare (då jag sett många kolonier utomlands med betydligt mindre yta per kanin, och yta totalt. Just nu har mina lite mer än en kvadratmeter vardera) och jag hoppas och tror att det är övergånde. Men några ska ändå flytta så det är dags nu. Jag hittar inga skador och allt är frid och fröjd när jag är där, men lite spridda pälstussar tyder på att de ''diskuterar'' med varandra på nätterna. Sånt hade jag velat ta med i boken, samt hur det går sen. Om det lugnar sig när de blivit äldre och hittat sin plats eller om det eskalerar.

Foto:Zabbio

 Hur kom det sig att du och Boyd Craven skrev den tillsammans?

Boyd kontaktade faktiskt mig på facebook och övertalade mig att skriva. Han hade sett min facebook grupp med samma namn som boktiteln och, enligt honom själv, blivit imponerad av min lilla koloni. Jag var inte alls inne på att skriva först, jag var väl lite halft övertygad om att han skämtade och tyckte inte alls att jag var kvalificerad att skriva. Men han envisades och övertalade mig :)

Boken handlar ju om att ha kaniner i Kolonier, hur kom det sig att du började med att ha kaniner i kolonier?

Ja, som jag sa så anser jag att motion och en bra yta är viktigt för kaniner och alla andra djur. Jag föder ju upp för köttet först och främst, så  jag kommer ju inte motionera varje enskild kanin eller ge den uppmärksamhet och stimulans. Men detta får de ju i en fungerande koloni, samtidigt som jag kan hålla ett vettigt antal djur för syftet. Tanken på att hålla ett antal kaniner som sitter i en liten bur dygnet runt fungerar inte för mig. Jag vet att de flesta kaniner lever så, både hos uppfödare, en del sällskapskaniner och så vidare, men jag tycker helt enkelt inte att det är rätt. Även en förhållandevis stor bur jämfört med standarden är sällan mer än två-tre språng lång, hög nog att ställa sig upp, och så ett liv i fullständig isolering. Att inte kunna putsa varandra, skutta ikapp eller för den delen jaga runt  och ge grannen ett tjuvnyp. Det kan ju tyckas som något negativt men även det är en del av kommunikationen. Vi människor gör likadant, bråkar ibland. Och på den punkten tror jag att alla däggdjur påminner om varandra, utom möjligtvis de som faktiskt lever helt ensamma större delen av livet. Kaniner hör definitivt till de sociala däggdjuren. Sen betyder ju inte det att det är ok med ständiga bråk och oro, det måste finnas en balans där den stora delen är lugn och ro och mys.

För att återgå till frågan, jag funderade på hur jag skulle kunna hålla kaniner på ett bra sätt utan att få dåligt samvete över att de satt och hade tråkigt eller fick  ont i musklerna av att inte få tillräcklig motion. Först byggde jag två stora uteburar på ca 4,5 kvm. Jag köpte två honor och en hane. Honorna var systrar och hade bott ihop innan, jag tänkte att de fick bo ihop så länge de höll sams. De är sålda nu men bor fortfarande ihop och håller sams ;) Hanen skulle bo i den andra, och så tänkte jag bygga en extra bur för ungdjur. Samtidigt sökte jag info och erfarenheter från nätet, och upptäckte att det är faktiskt många som håller kaniner i grupp. I Sverige var det mest i enorma hägn och man sa att de skulle ha minst 150kvm för tre honor och liknande. Men i USA var det annorlunda. Där sa man att 16 kvm var lagom till fyra honor, ca. Och vissa hade mindre. Några hade samma yta men betydligt fler kaniner på den. Då började jag fundera på allvar på om det inte borde gå även hos mig trots att jag inte kunde hägna in flera hundra meter mark. Jag tänkte att om de höll sams så är det bättre med fyra kaniner som kan springa fyra meter långt innan de möter en vägg, än med en kanin som kan springa en meter. Annars hade jag fått bygga väggar.

Foto: Zabbio

Rabbits in colonies hör ju till en serie som heter ”The urban rabbit prodject” hade du läst de böckerna innan du skrev rabbits in colonies?

Nej. Men jag fick läsa Backyard Meat Rabbits samtidigt som jag skrev. Den senare, Beyond The Pellet, läste jag först när min första egna pappersversion av Rabbit in Colonies kom hem. Boyd hade skickat alla tre böckerna tillsammans :)

Boken är ju skriven på engelska för en amerikansk publik, hur var det att skriva på engelska till folk som antagligen har en helt annan syn på kaninhållning?

Eftersom jag spenderat året på amerikanska och  utländska kaninforum så har jag fått en ganska bra inblick i kaninhållningen där. Jag har haft mina gräl med folk på nätet, diskuterat frågor som  nätgolv och att inte ge kaniner hö till vardags osv. De flesta anser att fasta golv, som vi har här i Sverige, är ohygieniska och skadliga för kaninen. De anser även att kaniner alltid har inälvsparasiter och är sjuka om de rör mark eller går på fast golv.. den åsikten är svårrubbad hos en del trots att jag kan stötta mig mot den svenska kaninhållningen och det faktum att våra kaniner inte går och är sjuka trots att de både får gräs, hö och står på fast golv.  Samtidigt har jag själv fått mig saker att tänka på. Som det här med nätgolv… när jag gick in på forumen ansåg jag att nätgolv måste göra ont och vara skadligt för kaninen, ungefär som  en del där tänker om trägolv. Men om det gjort ont och varit skadligt så borde  kaninerna inte ha så stora, fluffiga tassar, de borde istället ha fullt med trycksår och röra sig halt. Det gör de inte. Alltså stämmer det nog att nätgolv är helt ok, så länge man följer den typ av nät (tjocklek, avstånd i maskorna osv) de rekommenderar. Däremot tycker jag fortfarande att tomma nätburar med bara en matskål, vattenflaska och kanske en boll.. och helt utan strö eller plats att springa, känns fruktansvärt trist för en kanin att leva i. Ingen halm eller spån att böka i ens en gång. Och sen fanns det naturligtvis de som var nyfikna eller redan funderade i samma banor och ville göra det mer naturligt. Som alltid på forum samlas människor med olika syn på vissa bita och lika syn på andra.

Med tanke på mina samlade erfarenheter och diskussioner om allt möjligt, så hade jag en någorlunda uppfattning om vilken förförståelse en genomsnitts amerikan som har eller tänker skaffa kaniner, har om kaninhållning. Det hjälpte mig att lista ut vad jag behövde förklara och vad jag kunde anta att de visste eller kunde gissa sig till. Jag trycker ganska hårt på att förklara min syn och våra lagar kring en del saker, till exempel golv. Jag ville förklara varför jag tycker si eller så, så att läsaren själv kan tänka ut om det stämmer med deras syn på saker och ting. Samtidigt ville jag att boken skulle fungera även här hemma. Jag räknade nog inte med att någon skulle köpa den, men det hade ju varit märkligt om jag skrev den helt utan mina egna kulturella uppfattningar, dvs sådant vi ofta tar som självklart tills vi möter någon som tänker annorlunda.

Själva skrivandet var på så vis en rolig utmaning. Språket nojjade jag lite över, men jag intalade mig att de fick ha förståedse för att engelska inte är mitt modersmål. Och Boyd har förståss läst igenom så att det inte skulle bli några större språkliga fel.

Det här var ju din debutbok vad jag förstår, hur var det att debutera som författare? Är författande nått du vill fortsätta att hålla på med? Kanske är det pågång en ny bok?

Ja, jag vet inte. Jag känner mig inte som en författare, ens när jag sitter här och skriver i en intervju. Det är kul att ha den erfarenheten, och om det är någon som inspireras att  ge sina kaniner mer rörelsefrihet på grund av boken så är det ju vad jag hoppats på. Jag pratar lite med biblioteken för att försöka få in nåt exemplar där. Om inget annat kan man i så fall fjärrlåna den. Den blir ganska dyr med frakt och svensk skatt, om man ska köpa den.

Jag har börjat skriva å en liten skönlitterär text, också den med kanintema. En liten kanins liv från födsel hos uppfödare, till djuraffär, nytt hem och sedan kommer hon av misstag släpas ut och ta sig genom nåt äventyr, möta en vildkanin koloni och så. Jag försöker basera den på riktiga kaniners sociala strukturer och beteendemönster, men självklart blir det  ganska mycket förmänskligande. Jag tror dock inte att den någonsin blir utgiven eller ens färdig. Mina språkkunskaper räcker inte till ett skönlitterärt verk på engelska och jag tvivlar på intresset hos publiken. Men jag har något att pyssla med när andan faller på.

Vad gör du i vanliga fall när du inte är författare?

Haha, det vill säga alltid, menar du? Jag studerar till Ämneslärare i Bild och Historia för gymnasiet. Just nu har jag även börjat försöka odla lite grönsaker, och så har jag ju kaninerna, hästen och de andra djuren. På somrarna reenactar jag ibland som viking, för att komma ifrån det moderna livet lite. Ibland hälar jag på vänner. Sen är jag ju en hel del online också. Och någonstans därimellan ska jag försöka läsa in lite kurslitteratur.

Det var väl vad som finns att veta om mig :)

Tack Zabbio att du ville bli intervjuad och tack för att vi fick använda bilderna.

Jag hoppas att ni vill läsa boken om ni funderar över att ha kaniner i koloni eller bara göra roligare hagar, den är verkligen inspirerande.

l'm back

Annons:
VildaVittra
2014-04-11 14:58
#1

Tack för en väldigt bra artikel. Zabbio vet ju faktiskt vad hon skriver om, så boken ligger i min inköpeslista.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

tlover
2014-04-11 15:02
#2

#1 Jag bestämde mig för att köpa den redan innan jag läst nått mer om den än att Zabbio skrivit om kaninkolonier hon är ju min förebild och idol när det gäller kaninhållning 🙂

l'm back

Zabbio
2014-04-11 15:32
#3

Tack, vad gulliga ni är :)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Oregano
2014-04-12 14:23
#4

Boken är bra. Jag har läst hela en gång, och bläddrar dessutom i den då och då medan jag planerar min egen koloni. Alltid bra med inspiration utifrån, från nån som verkligen har erfarenhet. Jag bestämde mig också för att köpa boken så snart jag hörde talas om den här på forumet. De inlägg av Zabbio som jag läst här, har gett mig ett stort förtroende för hennes kunskaper och erfarenheter vad gäller kaniner.

Tack för all inspiration och kunskap du sprider, Zabbio!

Maleficum
2015-03-04 23:09
#5

Är spännande att se hur dem fungerar i grupp och på stora ytor. Hade en hona och hennes dotter tillsammans och på sommaren sprang de helt lösa på vårat landställe, två hus med frigga på vardera sida av tomten och några grannhus.

Man visste direkt om dem för dagen var sams eller var osams. Var dem sams satt de tillsammans och var ofta under vår frigga eller låg i rabatten hos grannen men var de osams så var dottern alltid under min mosters frigga. De blev alltid sams igen efter någon dag av osämja och de höll sig på våran tomt, garageinfarten eller låg hos ena grannen (som tur var tyckte dem det var mysigt att se kaninerna ligga i rabatten utanför fönstret på morgonen). Var min mosters hund där nere så höll dem sig oftare utanför tomten men så fort han åkte hem höll de sig närmre husen (vår hund brydde de sig inte om).

Skulle aldrig kunna sätta in en kanin i bur (mer än tillfälligt vid tex skada eller liknande) igen efter att jag hade dem honorna och såg hur de betedde sig. Man stänger ju trots allt inte in sina hundar och katter i bur.

Och att de behöver sällskap märktes speciellt på dottern då hon kunde bli deprimerad och matvägra om hon inte fick sin dagliga dos av sällskap från både andra kaniner och av människor, en av hennes kullsyskon var lika dan.

Ska helt klart försöka få tag på boken och läsa!

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Zabbio
2015-03-04 23:35
#6

#4 Tack! :)

#5 Kul att höra om dina erfarenheter! :) Funderar lite på att låta några töser springa helt lösa under dagarna, och se om det går att locka in dem på kvällen så att de är säkra för räv och så.

Boken ska finnas på adlibris.. eller fråga på biblioteket. Om tillräckligt många frågar kanske de tar in den? Så slipper man betala för den, tänker jag :)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Annons:
Maleficum
2015-03-05 00:42
#7

#6 Jag mata alltid mina samma tid på kvällen och då satt de och vänta på att få sin mat. De var dock utbrytardrottningar så de fick gå lösa dygnet runt (mycket gömmor och annat runt omkring på tomten (naturtomt med massa stenrösen och trånga krypin under hus och liknande) samt att vi har hundar som springer runt ute hela dagarna och förhoppningsvis skrämmer bort de mesta som vill äta kanin. Började ju ha dem lösa eftersom de hela tiden rymde och dem var jättejobbiga att fånga in, efter att jag sluta försöka fånga dem var det jättelätt att gå fram och gosa med dem (jag fick inte tänka att man skulle fånga dem för då var de borta på nolltid =P medan mina sysslingbarn kunde halvt ligga på dem och klänga och göra nästan vad som helst utan att de brydde sig).

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Zabbio
2015-03-05 11:15
#8

Förra sommaren hade jag en hankanin som sprang lös, Loki :) Men efter ett par månader  försvann han, så något har nog tagit honom. Därav att jag vill låsa in dem på natten.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Maleficum
2015-03-05 23:43
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 3
Förhandsgranskning av bild 2 av 3
Förhandsgranskning av bild 3 av 3
#9

Hoppas det inte gör något om jag snor tråden att lägga in några bilder på mina frigående tjejer. Var en av de härligaste sakerna under dem somrarna att titta ut genom fönstret och se dem njuta av livet.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Zabbio
2015-03-06 11:08
#10

Härligt att se :)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

[JeanetteK]
2015-03-11 19:09
#11

Koloni skulle vara roligt. Finns det något sätt att vänja vuxna honor att leva tillsammans? Eller blir det bråk då? 

Vi har lite tankar på att längre fram göra om en av våra längor till fågelboende för höns och ankor. Då blir vårt hönshus och höngård ledig. Så jag drömmer lite om en kaninkoloni där inne. 🙂

Zabbio
2015-03-11 21:56
#12

Det finns många kolonier som startat med vuxna honor :) Lättast är att ha fler än två, eftersom två stycken kan fixera på varandra. Stor yta men framförallt gott om inredning som skymmer sikten och kan bryta upp och distrahera dem från varandra. Hyllor, halmbalar, tunnlar, rör, grenar, bollar, lådor etc.

Man kan vänja dem vid varandra  genom att stoppa in allihop i tex en transportbur, och köra en sväng. Eller sätta dem på tvättmaskinen vid centrifugering - tanken är att resan blir lite stressande och de söker trygghet hos varandra.
Det som lyckats bäst hos mig är att bara släppa in dem tillsammans. De kommer jaga varandra, pälstussar lär flyga osv i början, men några större skador har jag aldrig varit med om, det är dock viktigt att de kan komma undan. Man får ha is i magen, helt enkelt. Jag har släppt in honor som inte funkat i gruppen, men det har märkts genom att de fortsätter käbbla och bråka även efter en lång tid (ett par tre veckor), de har inte blivit mer skadade än några små bitmärken i rumpan.

Vissa sätter in nya kaniner i en bur i kolonin några veckor - min erfarenhet av det är att det skapar mer frustration och  värre bråk när de slutligen möts "på riktigt", och de värsta skadorna jag haft mellan kaniner har skett genom galler. Men andra har haft bättre resultat av det.
Samma sak gäller om man släpper in och särar, sätter ihop och särar.. då får de aldrig riktigt göra upp utan måste starta om på nytt hela tiden.  Is i magen den första tiden, lägger de sig på rygg och sprattlar mot varandra med bakbenen kan man sära på dem (typ spraya vatten) om man hinner innan de slutat. Inte alltför sällan har det sparkandet varit det sista de bråkat om, så att det händer en gång är inte nödvändigtvis ett tecken på att de inte funkar ihop.
Men sen får man hålla lite koll de närmsta veckorna - sitter en ensam? Fortsätter de käbbla? Ligger det ständigt nya pälstussar i hägnet? osv. Och man kan aldrig helt friskriva sig från skador.

Unghonor som kommer i tonåren kan få en stabil grupp att löpa amok några månader, med tjafs och käbbel. Men det brukar lugna sig :)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Upp till toppen
Annons: