lärde mig att det nog inte finns nått naturligt med hur kycklingfile ser ut i affärerna, mina är betydligt tunnare, längre och har betydligt bättre färg än dom där saltvatten sprutade vita köpe sakerna.  

så finns det ju en hel del att lära sig om djurens anatomi

Jag har aldrig slaktat en kyckling/höna (även om jag kan gissa samma sak som du sett) men det där med djurets anatomi kan jag hålla med om.

Jag tycker att alla egentligen borde få vara med vid slakt av något djur. För att få komma närmare naturen, och för att förstå vad det är man äter.

Man får sig en tankeställare… Inte för att jag slösar normalt sett men det blir lite extranoga när man sett och förstått på riktigt vad det innebär att få kött. Den mentala spärren på att äta köttet satt hårt i mig i början.. kunde inte äta det jag slaktat. Den har släppt helt nu så någon insikt måste ha satt sig nånsyans :) Sen att föda upp djuren i sig är lärorikt samt att se insidan med tanke på foder o så.

#1 Håller med helt! Det är enormt stor skillnad. 

Vi har nyss slaktat lamm. Man känner sig mycket mån om att ta tillvara så mycket man kan. Jag var rädd att jag skulle ha svårt att äta "mina" lamm men det har inte känts konstigt. Nästan lite högtidligt i stället, som en gåva eller hur jag ska säga.

Slakt på tupp har jag varit med på, inte själva resningen men själva "avlivningen".
Kanin skulle jag ha svårt för, ser bara mina älsklingar framför mig.

Jag är sån: Skulle kunna äta kanin men inte kanin jag träffat/sett, skulle inte fungera, samma med andra djur också.
Klarade dock att äta tupp som mamma slaktade åt oss som vi hade överflöd av när vi hade höns, var stolt över mig själv då, för visste att de hade haft ett toppenliv hos oss innan.

Önskar att jag kunde slakta/föda upp för slakt, men är en spärr som gör att det inte går helt enkelt, så är impad över er som klarar det!

#6 Jag har känt som du tidigare. Kanske det ändras när du blir lika gammal och uråldrig som jag! 😉

#7 😉 Äh du kan inte vara uråldrig 😛
Jag är väldigt "mesig" till sånt,men man får ta ett steg i taget och göra det en dag man känner sig redo 🙂

Jag tror inte att jag hade klarat av att se det med mina egna ögon. Inte ens när det är på tv:n. Jag mår så fruktansvärt dåligt efteråt. Kan inte sluta tänka på det sen och får mardrömmar. Inte ens kan jag titta på när man kokar levande kräftor eller fjällar en död fisk. * känner mig lite klen *

#9 Koka en levande kräfta är ju värre enligt mig, vid slakt så avlivar man ju djuret så snabbt och skonsamt som möjligt men jag är inte övertygad om att det går lika snabbt och skonsamt då man kokar kräftor levande.

Som tur är så är jag norrlänning och vi har ingen kräfttradition.

#10 Fast fryser man kräftorna innan är de i dvala och hinner inte vakna innan det är över.

#11 ah som en bedövning alltså, jag har aldrig sett det med levande kräftor på riktigt (min styvfar som bodde i södra Sverige i flera år har kräftskiva ibland med det är ju bara dom där frysta kräftorna som man kan köpa härikring) utan bara på TV och då slänger dom i dom väldigt rörliga och levande 😮

#11 Håller med dig! Det borde alltid gå till så. Vi köper aldrig/ fångar aldrig levande kräftor, utan vi löper bara frysta i butiken. Det är alltid på tv:n jag har sett när de kokar levande kräftor :/

#13 Börjar folk fråga efter humant slaktade kräftor dröjer det inte länge tills det finns i butik.

Ännu en alldeles för fet kanin (vilket inte alls syntes utanpå), alltså den här var fet.

Men jag har känt mig väldigt "mammig" ang kaninerna sen jag blev gravid också, så det spelar nog in.

Wow min man vägde henne just, hon väger 3 kilo nu när hon är flådd, uttagen osv. Det är då rekord här. Hon var bara 8 månader gammal också.

edit: hon var dessutom från en inavlad kull och dom brukar ju bli små i vanliga fall

Jag har inte varit med vid själva avlivningen av djur (fisk däremot för länge sedan) men varit med vid resten. Tagit hand om kroppen och förberett för tillagning. Har även flått en mink vilket var väldigt spännande med tanke på hur mkt man lär sig om anatomi.

Jag är inte helt med på tanken att alla ska vara med vid slakt. Jag har så pass stor inlevelseförmåga, empati och fantasi att jag inte ser vad jag har att vinna med att se något jag tycker är hemskt obehagligt med egna ögon? På samma vis har jag svårt att förstå att folk hävdar att det är så oerhört viktigt att resa mkt och se hur andra människor har det för att t.ex. förstå at det är pissjobbigt att bo i slummen. Det begriper man väl ändå utan att behöva se dte med egna ögon.

Förresten var jag med från avlivning till att kaninen åkte in i kylskåpet denna gång (jag har bara vågat vara med från just efter avblodning och fram tidigare) och det gick fin fint 🙂

Jag mådde inte dåligt eller nått, så nu är jag väl på samma nivå som när jag var barn 😉(när jag var barn såg jag på div avlivningar/slakter).

Däremot är jag inte helt redo att avliva själv än, jag vill öva på annat lite mer först.

Jag har bara sett kommersiell slakt. I vissa fall önskar man att djurägaren hade varit där och sett, tror det skulle förbättra djurvälfärden en del. 

Jag tyckte inte alls att det var lika jobbigt att se slakten med egna ögon som jag trodde det skulle vara. Ibland blir ens föreställningar mycket värre än verkligheten, på så sätt var det skönt för mig att konfronteras med de.

har vari med om slaktning utav gris. man lär sig mycket  och man en tydlig skilnad mellan gårds slaktat och fabriks slakt. en s är ju smaken.