Fast ska man titta traditionellt så var ju exempelvis tvätten mycket tyngre än att kånka en och annan stock. Jag vet att jag skulle välja stocken alla gånger framför handbyken.

Själv bor jag ju just själv, så alla sysslorna är mina sysslor. Fast jag föredrar helt klart min motorsåg framför att stå och handsåga i all evighet.

Jag tror på att man ska fördela sysslorna efter vad man gillar/hatar minst, sen de ingen vill ha får man turas om med. Visst kan det bli olika tungt, men så mycket roligare att få pyssla med det man gillar.

Jag menar inte att kvinnorna förr inte var stålkvinnor det var dom, men handbyken jämfört med skogsarbetet då är det förfarande stor skillnad (då var ju träden betydligt större också).

Vi har ju hjälpmedel, han har motorsåg, jag har tvättmaskin men fortfarande så skulle min kropp även om det vore frisk inte klara av det han gör, möjligen om jag varit aktiv i flera flera år.

Vi är skapade för olika typer av arbeten, stor muskelmassa kan klara tunga arbeten men tar för mycket energi under lågintensiva sysslor.

Duvhökshonan tar större byten än hanen så de behöver inte konkurrera om byten utan kompletterar i ställlet.

Det är kanske också så att förr använde man kroppen från barnsben och muskulaturen lär ju ha byggts någorlunda efter behov. Så jag tror att den som är van (och tycker det är kul) att arbeta i skogen, klarar nog det kanske bättre än typiska hushållssysslor då kroppen utvecklas till fördel för just den sysslan/sysslorna man hålls med mest….? hm.. .)

#4 jo nog tror jag det därför tror jag inte många idag skulle klara av sysslorna som man gjorde till vardags för ca 100 år sen (härikring i alla fall)

men jag har märkt att det faller sig naturligt att jag tex tar det mindre fysiskt krävande (muskelmassamässigt) och min man tar det tyngre, även när vi göra "samma sak". bär vi stenar så bär han de alltid tyngre osv.

det kan ju vara extra tydligt för oss däremot jag är liten (157,5 cm) och min man kommer från en släkt som är naturligt riktigt starka men ser man rent statistiskt på det så har ju kvinnor mycket mindre styrka än män, särskilt då i överkroppen (i underkroppen är vi mycket mer lika) så då känns det logiskt med den arbetsfördelningen som blev.

Jag funderade faktiskt på det här härom dagen när jag såg en dokumentär om ett äldre par och gubbens bror som drev ett "klassisktjordbruk" var det nu var någon stans. Gubben och brodern arbetade ute i ladugården och på fälten och i skogen medan gumman såg till att det fanns kaffe och mat och att det var eldat i spisen. Hon hjälpte även till att valla kossorna och åkte ibland med ut i skogen när det behövdes ett par extra händer.

Så gick gumman bort. Naturligtvis var det jobbigt för gubben rent känslomässigt, de hade varit gifta i nästan 60 år. Men det innebar även att de fick börja sälja kor för de klarade inte av att sköta både hus och djur och allt annat. 

Det blev så väldigt tydligt vilken enormt stor del som gumman hade bidragit med under alla dessa år. Det var inget som direkt märktes eller som var tydligt, men när hon inte längre fanns där så blev det nästan övermäktigt. 

Jag tror att jämlikhet kan vara så mycket mer än att man ska göra exakt lika mycket av samma syssla. Det handlar om förmåga, intresse och samlevnad. Jag brukar alltid ta som exempel att om jag skulle vara "millimeter jämlik" så skulle det innebära att jag skulle sköta bilen 50% av gångerna och då skulle någon köra ihjäl sig själv för jag kan inget om bilar mer än att möjligen klara av att byta ett däck och olja. Så jag bakar gärna bröd hela tiden om pojkvännen tar hand om bilen hela tiden…

Visst är det så att det är lättare för en person med starkare kropp att utföra ett tyngre jobb. Ska man leva på jordbruket och sköta det som förr då måste nog den som är bäst lämpad för en viss uppgift finna sig i att stå där efterson tiden blir så dyrbar. Men som vi som bor själv vet så klarar man av i stort sätt allting. Kanske inte lika bra, men bra nog för att få det gjort. Är man mindre stark, då gör man mindre kubbar av timret osv. Måste man så måste man.
Själv har jag inget emot att dela upp uppgifter så länge det känns som en rättvis arbetsfördelning. Men jag skulle bli obstinat (det är lätt för mig) om det skulle vara si eller så "bara för att", eller om jag förväntas serva. Hm, "förväntas" var nog nyckelmeningen i den där sista meningen känner jag :P

Jag menade mest att man förstår att man inte kunde dela "jämnt" då man levde utan fossila bränslen.

För även om vi inte är där än (jag har ju somsagt tvättmaskin och min man motorsåg) så får man en aning om hur det var (bara en aning) och att det var därför arbetsfördelningen blev som den blev.

använder man fossila bränslen blir det däremot mycket mindre påfrestande för kroppen överlag och då kan man arbeta på ett annat sätt.

Det bästa är väl om man gör det man är intresserad av och inte tänker så attans mycket på vad som anses vara politiskt korrekt, eller jämställt. Man jobbar ju mot samma mål.

Ja, och normalt så kan man hjälpa till med samma uppgifter också så blir det roligare för båda :)

jämlikhet måste ju inte handla om att båda gör exakt samma saker, utan att båda dels känner sig nöjda med fördelningen och samtidigt har haft möjlighet att göra ett informerat val. hade du aldrig fått chansen att prova på eller funderat på om du hellre hade arbetat med de mer fysiskt krävande uppgifterna utan sas nöjde dig med din lott för att du inte kände till annat så hade det inte varit jämställt.

men som du beskriver det verkar det vara ett val som ni båda gjort och båda är nöjda med och då är det inget problem tycker jag. däremot hade jag nog själv aldrig funnit mig i en sådan arbetsfördelning för jag tycker hushållsarbete är skittråkigt och föredrar att bygga och släpa osv. jag hade hellre försökt träna upp styrkan så att jag orkade åtminstone det mesta och sedan försökt dela det mer jämt och göra saker tillsammans istället även om min sambo alltid hade varit starkare än mig och klarat jobbet fortare och det därför hade varit mer rationellt att låta honom sköta allt det tunga.

jag är inte alls förvånad att du upplever att den där arbetsfördelningen uppstår ganska naturligt av praktiska skäl med en sådan livsstil. det finns ju teorier om att ojämställdhet och kvinnoförtryck faktiskt uppstod just i och med jordbrukets uppkomst. som jägare och samlare var arbetsfördelningen inte lika kritisk men med primitivt jordbruk blev det nästan en förutsättning för överlevnad.

Man kan gott hjälpas åt även om man inte är jämnstarka. Ska man klyva ved tex (om man nu gör det för hand annars krävs liten styrka) så kan en klyva och en stapla. I skogen så kan en fälla och kapa och den andre kör ut med hästen (eller traktorn). Jobbet blir klart fortare i vilket fall och båda har sällskap

Tror i allmänhet att man får se jämställdhet som att man värderar mäns och kvinnors insatser lika, inte att alla måste göra exakt samma alltid :)

Mycket beror väl på kroppsbyggnad bara. Jag och min bror har t.ex samma långa och väldigt smala kroppsbyggnad, och trots att min bror tränar aktivt 1-2 gånger i veckan så orkar han aldrig mer än min man som aldrig tränar men som har en mer kraftig kroppsbyggnad. Således blir det också naturligt att min man tar det tyngre arbetet, oavsett om det är mig eller min bror han samarbetar med. Nu bor ju inte vi på gård utan i lägenhet, men som ett exempel så får han ta den tunga slagborren och jag den lättare skruvdragaren om vi behöver sätta upp något hemma.

Och jag tycker att #11 säger det väldigt bra. Har man gjort ett aktivt och informerat val så kan man fortfarande vara jämställd även om sysslorna skiljer sig mycket.

Som flera sagt, jämställdhet handlar om att var och en gör det man gillar bäst, och det som båda gillar och det som ingen gillar får man dela på så lika som möjligt.