Hittade dessa charmiga recept på nätet som jag tänkte dela med mig av.

Att färga blått på bomulls- och linnegarn.

Koka upp vatten, slå däruti god björkaska och låt den stå tills luten blir så stark, att den svider på tungan; då hälles det klara utaf och slås uti en förtent kopparkittel att koka; indigo stötes helt fint, siktas genom florsikt och lägges däruti att koka en kvarts timme; därefter hälles färgen i en stark ekbytta, som lägges ett lock uppå, med ett kläde emellan, att det blifver väl täppt; byttan ställes uti en varm spis eller bakugn, så att färgen jämt håller sig ljum; men dagen därefter lägges ett stycke surdeg däruti, hvilken plockas sönder helt smått; byttan öfvertäckes åter rätt väl och får stå där hon håller sig i jämn värme fyra à fem dagar; då försökes färgen med en ny trästicka, som doppas däri; om stickan då blifver grön, så är färgen riktig, men sker ej det, så bör han stå till dess han håller detta prof, då doppas garnet däruti, den ena härfvan efter den andra; men dessa härfvor gnuggas rätt väl, så ett de taga färgen till sig, och man låter dem sedan ligga två à tre dagar i sumpen; därefter vrides garnet upp och får hänga ett dygn att torka på ett ställe, där ej solen skiner; lägges sedan åter uti färgen, hvarest det bör ligga tills det blifver så mörkt, som åstundas; men förgätes ej att byttan hålles väl täppt, med lock och kläde emellan samt står i en jämn värme, eljes fastnar ej färgen därpå; äfven skall garnet en gång om dagen, så länge det ligger däri, tagas upp och gnuggas. När det då är så mörkt man vill, vrides färgen utur garnet, som upphänges till torkning två à tre dagar, att det blifver väl torrt; sedan tvättas det uti het lut, hvaraf ej mera tages, än den kan slås i den öfverblifna färgen i byttan; men garnet sköljes sedan i kallt vatten, upphänges och torkas, så är det färdigt. Den kvarlämnade färgen kan nyttjas till ljusare blått, när den först uppkokas, samt slås uti byttan, och då den är ljum, lägges uti och förfares därmed på lika sätt, som det mörka: att garnet tages upp, torkas däremellan, gnuggas alla dagar, står täppt och i värme; men när det är så mörkt som åstundas, så upphänges det att torka och behöfver då ej sköljas i lut, utan allenast i kallt vatten. Proportion till denna färg är: till hvarje 400 gr. (1 skålp.) bomulls- eller linnegarn 5 lit. (2 kannor) lut, 25 gr. (2 lod) indigo och så mycket surdeg som ett litet hönsägg.

Man var tydligen inte så rädd på den tiden för att provsmaka lut. Det finns många fler att läsa här: http://runeberg.org/husmans/21.html